Vi bor hos min mamma, barnens mormor och morfar förstås. Mormor och morfar är inte hemma just nu men det funkar ändå, nästan.. =)

Imorse skulle jag in till IKEA, handla ett skåp och lite andra grejjer på en lista. När jag klätt på mig och ska ut ur huset får jag inte upp dörren!! Gahh… låset går bara runt runt runt… hjälp vi är inlåsta! Vad händer nu? Måste vi krypa ut genom fönstret? Jag får skippa IKEA och ringa en låssmed?! Marcus kommer och lugn som han är skruvar han upp låset och fixar allt! Så himla bra att jag har honom, men paniken hann jag känna på..

Kring 16 for jag till Skottsund. Min mormor bor där på ett hem för dementa. Hon har bott där rätt länge nu och tyvärr har jag inte varit där på länge heller. Men nu for jag dit. Kom dit när det var dax för mat, så jag gav henne maten. Hon har alzheimers och vet kanske inte vem jag är. Hon visar inte att hon vet vem jag är. Men hon håller min hand, hon klämmer den och hon stryker den med båda sina händer. Vi är på hennes rum och smaskar i oss lite after eight och hon skrattar. Jag sjunger ”Sankta Lucia..” Mormor fyller i med ..”skänk mig en tia” och så skrattar hon igen. Jag fortsätter och sjunger olika sånger och pratar med henne om julen och att det snart är nyår. Hon flackar lite med blicken men hon ler då och då verkar det som. Det känns rätt tungt att vara där men samtidigt känns det skönt att träffa henne och hålla henne i handen. Jag tycker om henne så och hon är så go. Jag lutar mig för att ge henne en kram och hon lutar sin kind mot mig. Min goa goa mormor.

På vägen därifrån trillar några tårar, det är tungt, det är en otäck sjukdom. Jag ber till Gud för henne och önskar att hon får må bra och känna sig trygg.