Så var det gjort! Å jag gjorde det!! 3 mil på skidor, från Oxberg till Mora, i värsta bakhala föret. Men jag gjorde det!

Helgen började med att jag torsdag morgon packade med all packning i volvon för att kunna åka direkt från jobbet med bussen mot Umeå. Väl på jobbet skulle jag kolla frisyren inne på ”damernas”. Vi har en stor härlig spegel där och en mindre att använda som backspegel. När jag kikar ser jag till min fasa att byxorna jag valt att ha på mig och även använda hela helgen har spruckit! Närmare 15 cm rakt över rumpan!!! Jag som hade planerat så noga var nu tvungen att få tag i en bil att låna och tväråka iväg på lunchen för att köpa nya. Jag lyckades men det kändes lite stressigt.

Jag hann med bussen till Umeå och visst har bussen bra och sittvänliga säten, men nu kan jag hela Linneas, 26 år, livshistoria känns det som. Inte mycket hon inte hann berätta för pojkvän, mamma och kompisar i sin telefon. Nåväl, jag kom fram till Umeå för att en stund senare, närmare bestämt efter en timmes väntetid, kliva ombord på tåget mot Sundsvall. Bror kom och plockade upp mig vid tågstationen och jag var hemma hos dem strax efter tio. Lite te och mackor och sen försöka sova lite på soffan.

Morgonen efter väcktes jag av en underbar liten brorsdotter som var nyfiken på faster Tina som låg och sov i vardagsrummet. Mysigt att vakna till det. Efter lite stök och packning var vi klara att åka söderöver i Svägerskans bil. Vi var fyra glada tjejer på väg mot för de flesta av oss, helt nya spännande äventyr. Det var jag, min lillasyster, min svägerska och hennes kollega. Bilfärden gick otroligt lätt ner och det var inte förrän vi var i Orsa som trafiken blev lite annorlunda. Typ stillastående. Bilarna rörde sig i snigelfart och från Orsa till Mora tog det nog dryga timmen.

Väl i Mora passade vi på att heja fram de sista tävlande i kortvasan. De såg så trötta ut när de försökte ta sig i mål och faktum är att när vi stod där och tjoade och hurrade och klappade händerna fick de flesta lite extra energi och gick i mål med ett litet leende.

Vi tog oss in i det stora tältet och åt pastabuffé. Malin, en kollega till mig dyker upp och vi peppar varandra inför morgondagens lopp. Därefter dyker även en kompis från Stockholm upp för att göra oss sällskap vid middagen.

Efteråt hämtar vi ut nummerlappar och passar på att buffra med lite enervitprodukter. inte för att jag vet om det verkligen gör så stor skillnad. Men ändå.

Kvällen fortskred med mycket snack och inte så mycket mer. Jag och kompisen från storstan bodde tillsammans i ett häbre som vi hyrde av en privatperson, ca 5 km från Mora centrum. Vi gjorde som sagt inte så mycket efter att vi kom till häbret. Vallningen kanske skulle ha gjorts men det var kolsvart ute så av den anledningen kändes det som en bra idé att vänta till morgonen efter.