Det är precis vad jag inte vill vara. Jag vill INTE vara en supermorsa, dundermorsa eller nån annan typ av duktig morsa som fixar allt.
Just nu känns det så. Ett jobb har jag och det ska jag vara så tacksam över. Alla har inte ett jobb idag men jag har ett och det är jag mycket glad över. Jag arbetar 100 procent plus en hel del övertid. Jag arbetar på ett företag som inte har någon som helst jämn arbetsfördelning över året. Är det lite jobb, eller inga alls en tid, då måste man avskeda, säga upp, arbetsbefria… Men när det är full beläggning då ska man krama ur alla droppar ur oss. Helst inte anställa utan klara sig på det man har. Folk kan väl jobba övertid? Va? Är det de som har ett liv utanför?
Vaknar vid 5.30-6 beroende på när lillprinsen har bestämt sig för att inte ligga själv i sängen längre. Duschar en snabbis och tar ner pojken till tv:n där han får sin välling. Försöker hinna dricka välling själv innan prinsessan ska väckas och kläs på. Helst hinna ner i källaren för ett kläd/textil -ombyte i tvättmaskinen och sen på med alla ytterkläderna. Ut till bilen med en unge på höften, en unge som kämpar med diverse extragrejjer som ska med till dagis, och matlådan och väskan i andra armen, den som inte håller ett stadigt grepp om lillprinsen. Packa in ungarna i en iskall bil och sen skotta undan all denna snö som försöker begrava vår underbara vinterkörbara bil. Börjar backa med ett stadigt sikte mot brevlådorna. Allt är vitt, vitt, vitt. Hur sjutton kan man vara säker på vart vägen är, vart är nu diket? Tur man har en sån bra bil! Klarade av att köra ner i diket med bakhjulet men upp igen utan problem. Ta det bara lugnt. Väl på dagis, pusta ut….
Fem minuter senare stövlar jag igenom ett två decimeter djupt snöfält bort till dörren in till jobbet. Klockan närmar sig fyra och jag skyndar att packa ihop allt. Marcus är magsjuk… Jag hämtar barnen på dagis och skyndar hem. Hmm, middagstips någon? Soffan anländer om en halvtimme och måste äta innan dess… Tack gode gud för falukorv och makaroner!
Precis skyfflat undan möblerna i rummet så dyker soffleveransen upp. Marcus, stackarn, kravlar sig upp och hjälper killen bära in två STORA kollon. Inplastat och fint. Barnen och mannen sitter i soffan och ser tv. Jag börjar kämpa med plasten. Efter mycket slit har soffan ställts på sin rätta plats! Så sjukt stor den är! Himla skönt att jag hunnit måla rummet, eller iallafall en tredjedel av rummet. Sätter igång en tvättmaskin till och slänger mig ner i soffan. Skööönt! Men just ja, jag har ju datorn från jobbet med mig hem… Dags att jobba. Barnen ligger i sängen och det är perfekt att inviga soffan med ett arbetspass! Logga in och koppla upp med vpn… hmmm det fungerar inte! Just ja, bytte ju lösenord.. Försöker igen, igen och igen. Efter 45 minuter konstaterar jag att jag nu är utlåst från fler försök. SUCK! Stress hopar sig i bröstet. Jag är så trött. Till helgen är det advent. Men hur sjutton ska jag kunna få fint till advent?? Går upp och lägger mig…
Detta var ungefär tisdagens händelser, gårdagen arbetade jag över till strax före nio och just nu sitter jag på Skellefteås flygplats å väntar på ett flyg som hittills endast är 40 minuter försenat. Man är inte van vid snö… Fast det är klart, det är betydligt mer resurskrävande att underhålla banorna i snöstorm.
Jag ska till Stockholm. Jag längtar dit! Jag ska få en hel helg, med start nu, torsdag kväll, helt för mig själv utan att behöva ta hand om min älskade familj. Så skönt. Så välbehövligt. Gränsen känns otroligt nära för vad en jag egentligen orkar med som fungerande människa.
Efter helgen är jag nytankad. Då kommer jag att sprudla. Jag kommer att orka hela vägen fram till jul även om hela familjen återigen skulle däcka i någon hemsk förkylning eller magsjuka. Dessutom kommer vi inte att hålla julen hemma hos oss i år. Vi åker helt enkelt till mormor och morfar och snyltar på dem. På deras julpynt och deras julgran. Deras julstämning och allt tjatter och alla kramar och allt annat som man kan snylta på… julgardiner och tvättade fönster? Fina dukningar och mysigt sällskap? Mmmmm…
Verkar som om STORA kramar är på sin plats… Du är en fantastisk supermorsa käraste syster. Det är så. Och du, välkommen till jul hos oss, det blir i gula huset vet du. Stökigt o bökigt men mycket kärlek 🙂 Å jag lovar att ha fått upp julgardiner å gran…
Tack käraste syster! Älskar dig! Längtar till en stökig och bökig jul med mycket kärlek och köttbullar. =)
Nu är jag i storstan och ska shoppa lite med Marie.
Du är en fantastisk kvinna och mor oavsett vad du själv känner. Vi ser alla fram emot att ni kommer hem och jag ska försöka få till så mycket som möjligt att ”snylta” på. Krammar från mig 🙂
ta hand om dig gumman!!! ett jobb är ett jobb men de ska också vara tacksamma för att de har dig!
Finns en barnbok (moraliskt 70-tal:) som heter ”NEJ sa lilla P”, kanske dags att läsa den högt för dig själv… Du får i vilket fall en STOR kram från mig!