Tjejklassikern Check! Del 2.

Väckarn ringer strax före sju och jag vaknar lätt. Jag stiger upp och sätter på mig understället men mina vanliga strumpor. Jag anar att jag innan starten går kommer att vilja byta strumpor pga att jag blivit blöt?! Vem vet vad man trampar i 😉

Jag gör min morgontoalett och tar sen itu med vallningen! Köpte en burk som skulle vara bra. En för något varmare väder än vad jag är van vid. Drar på litegrann på ena skidan och fyra millimeter av vallan är borta!! På skidan sitter nu en klet som jag aldrig skådat förut. Gah!! Försöker få ut det fint och tunt över skidan och jobbar som bara den. Får försöka sickla bort en hel del och hur jag än gör blir jag kladdigare, skidorna kladdigare och klossen, byxorna och allt annat i närheten kladdigt! Det är hemskt! Jag börjar få ganska mycket panik då jag anar att tiden tickar iväg och att jag kommer att få svårt att hinna få klart allt innan jag ska åka. Dessutom kommer jag inte hinna få ordning på skidorna!! Usch, jag är nu galet stressad! Och kladdig för den delen. Lämnar skidorna halvdanna eftersom jag nu måste bli kvitt allt kladd och få ihop en frukost. Springer upp till huset och försöker tvåla bort kladdet. Funkar ICKET! Hjälp! Vad gör jag nu??? Tänker en kort stund och drar paralleller mellan valla och kåda. Kåda tar man bort med smör.. Jag gör ett försök. Öppnar kylen, tar fram mitt nyköpta smörpaket och tar, bokstavligen gräver, en näve smör. Smörjer in händerna och spolar av, tar lite yes diskmedel och spolar av… Jag är fri från kladd! nu gäller det att hinna klä om klart, göra ett par mackor samt en kastrull gröt och slänga i sig. Ska dessutom försöka hinna borsta tänderna och använda toan en femtielfte gång. Nervös mage har jag… svägerskan ringer och undrar om jag är klar. Klar?! Nja, jag har typ allt kvar att göra men om jag måste vara klar, ja då får jag väl vara det då. Tankarna går till hur jag ska klara mig på tom mage,,, Svägerskan säger att de åker utan mig. Hon måste till starten en timme innan oss andra så de andra kommer och plockar upp mig så snart de släppt av Åsa. Åhh… Varför ska det alltid bli så här. Då åker min rumskompis iväg med Taxin. Jag står ensam kvar med en bränd grötkastrull, slevandes en gröttallrik och en klump i magen som bara växer. Diskar undan men lämnar den brända kastrullen på bänken hos en familj jag inte känner =( Sringer på toa igen, skyndar mig ut och slänger på mig ytterkläderna. Då svänger de andra in på gården. Jag packar in mina grejjer och sätter mig i bilen. Någon frågar hur det är och då brister det. Jag börjar böla och tårarna går inte att hejda riktigt. Jag försöker sansa mig och vi är ju påväg. Mackorna har jag i ryggan och de kommer jag hinna äta på i bussen mot Oxberg.

Härifrån går allt ganska lugnt till. Vi hittar parkering åt bilen, promenerar bort mot bussarna. Hittar kusinen som anlände igår kväll. Vi kliver på bussarna och nu brister det för andra gången. Lillasyster sitter bredvid och hon tröstar. Jag förklarar att jag inte förstår varför jag blir sån här och lillasyster fortsätter trösta. Hon påminner mig om att det ligger i generna och jag ler litegrann. Äter på en av mackorna och till slut känner jag mig bättre till mods. Nu har vi gott om tid. Vi kommer att kunna ta det lugnt och hinna precis allt vi vill innan startskottet går. Dessutom kommer vi att hinna hejja på svägerskan när hon startar 1 timme innan oss. För så bra i tid är vi.

När vi kommer fram, går vi in i vår startfålla. Den är nästintill tom förutom ett tjugotal skidor. Vi lägger dit våra skidor och väskor och beger oss sen ut för att leta reda på svägerskan. Startledet hittar vi men aj så svårt det är att hitta igen henne mitt bland alla andra. De är ca 600-700 kvinnor som startar i varje led, så inte är det konstigt att det verkar helt omöjligt att få syn på henne. Men så släpper de ner repet och starledet makar sig sakta mot starten. Där, mitt i mitten av ledet ser jag henne! Jag ropar och vinkar och hejjar. Hon vänder sig mot mig och ler! Så tar hon sig vidare mot starten. Några minuter senare går startskottet och än en gång får vi syn på henne. Vi ropar allihopa ”Hejja hejja” och hon ser oss. Det känns så härligt och nu är vi snart där!!!

Jag går mot bajjamajjorna och gör ett sista besök innan jag gör mig iordning för starten…

Tjejklassikern Check! Del 1.

Så var det gjort! Å jag gjorde det!! 3 mil på skidor, från Oxberg till Mora, i värsta bakhala föret. Men jag gjorde det!

Helgen började med att jag torsdag morgon packade med all packning i volvon för att kunna åka direkt från jobbet med bussen mot Umeå. Väl på jobbet skulle jag kolla frisyren inne på ”damernas”. Vi har en stor härlig spegel där och en mindre att använda som backspegel. När jag kikar ser jag till min fasa att byxorna jag valt att ha på mig och även använda hela helgen har spruckit! Närmare 15 cm rakt över rumpan!!! Jag som hade planerat så noga var nu tvungen att få tag i en bil att låna och tväråka iväg på lunchen för att köpa nya. Jag lyckades men det kändes lite stressigt.

image

Jag hann med bussen till Umeå och visst har bussen bra och sittvänliga säten, men nu kan jag hela Linneas, 26 år, livshistoria känns det som. Inte mycket hon inte hann berätta för pojkvän, mamma och kompisar i sin telefon. Nåväl, jag kom fram till Umeå för att en stund senare, närmare bestämt efter en timmes väntetid, kliva ombord på tåget mot Sundsvall. Bror kom och plockade upp mig vid tågstationen och jag var hemma hos dem strax efter tio. Lite te och mackor och sen försöka sova lite på soffan.

Morgonen efter väcktes jag av en underbar liten brorsdotter som var nyfiken på faster Tina som låg och sov i vardagsrummet. Mysigt att vakna till det. Efter lite stök och packning var vi klara att åka söderöver i Svägerskans bil. Vi var fyra glada tjejer på väg mot för de flesta av oss, helt nya spännande äventyr. Det var jag, min lillasyster, min svägerska och hennes kollega. Bilfärden gick otroligt lätt ner och det var inte förrän vi var i Orsa som trafiken blev lite annorlunda. Typ stillastående. Bilarna rörde sig i snigelfart och från Orsa till Mora tog det nog dryga timmen.

Väl i Mora passade vi på att heja fram de sista tävlande i kortvasan. De såg så trötta ut när de försökte ta sig i mål och faktum är att när vi stod där och tjoade och hurrade och klappade händerna fick de flesta lite extra energi och gick i mål med ett litet leende.

Vi tog oss in i det stora tältet och åt pastabuffé. Malin, en kollega till mig dyker upp och vi peppar varandra inför morgondagens lopp. Därefter dyker även en kompis från Stockholm upp för att göra oss sällskap vid middagen.

Efteråt hämtar vi ut nummerlappar och passar på att buffra med lite enervitprodukter. inte för att jag vet om det verkligen gör så stor skillnad. Men ändå.

Kvällen fortskred med mycket snack och inte så mycket mer. Jag och kompisen från storstan bodde tillsammans i ett häbre som vi hyrde av en privatperson, ca 5 km från Mora centrum. Vi gjorde som sagt inte så mycket efter att vi kom till häbret. Vallningen kanske skulle ha gjorts men det var kolsvart ute så av den anledningen kändes det som en bra idé att vänta till morgonen efter.

 

Semlor, mm det var idag..

Fettisdagen, är i kristen tradition tisdagen efter fastlagssöndagen, 47 dagar före påsk. Dagen är därmed rörlig, och kan infalla som tidigast 3 februari och senast 9 mars. Fettisdagen är den tredje av de tre dagarna i fastlagen, dagarna före fastan, där den första är fastlagssöndagen och den andra är blå måndagen. /Wikipedia

Man ska äta semlor, och jag har helt missat att det var idag! Att Åsa bjöd på nybakta semlor i lördags kunde ha med denna speciella dag tänkte jag inte ens på. Nåväl, på jobbet kom jag på detta och insåg att det borde vara semmelspåret idag i så fall. Man träffas vid folkets hus, åker ett skidspår runt skogen, drygt 1km, upplyst av marshaller och därefter äter man semlor och dricker saft i folkets hus tillsammans. En supermysig tradition. Men denna gång stod jag över. Tilda fick åka dit med kompisen och jag och Ture bakade semlor tillsammans. De är nu i ugnen och väntar på att färdiggräddas. Blir gott, men antagligen hinner klockan slå för mycket för att avnjuta dem redan ikväll.

Jag hann faktiskt ut i skidspåret själv medan bullarna jäste under duk. 7km och riktigt härligt var det =)

Nu ska jag plocka ut en plåt! =)

Sundsvall

I helgen for jag och Ture på en mamma-son-tripp till Sundsvall. Tanken var att åka buss och tåg men då en kollega skulle köra till Övik samma dag liftade vi med henne och tänkte ta tåget från Övik. Men då vi missade tåget två gånger tog vi hennes bil och körde hela vägen till kusinerna i Sundsvall istället. Kom fram två timmar senare än planerat men det gick hur bra som helst. När jag väl fått Ture i säng, någonstans mellan halv nio och nio, trollade bror fram en fantastisk Cesarsallad! Helt underbart att få slå sig ner i deras soffa med en tallrik god mat i knät och småprata om ditt och datt. Dessutom serverades efterrätt =) Mums!!

 

Brors Ceasarsallad

Brors Ceasarsallad

Under lördagen hann jag med en skidtur i sämsta föret på ca 11km och det var riktigt kul, trots det dåligt dåliga föret, att få vara någon annanstans och skida. Nostalgin infann sig till och med ett par minuter när jag och bror begav oss ut. Kommer nämligen mycket väl ihåg alla de turer vi var på som barn med en skidälskande far. Och alltid var det en ständig tävlan oss syskon emellan =) Kommer också ihåg pappas jägarmix av russin och sötmandlar.

Ture var hemma och busade med Klara, Åsa och Vickis ute i snön som aldrig verkade vilja sluta falla. Jag och Jonatan kom hem till en nylagad pastasås på vitt vin och färska champinjoner samt pasta al dente. Mums!

Framåt fyra kom jag och lillgossen iväg till kära storasyster och storkusinerna, och så Johan förstås. Planen var att jag skulle dela med mig av de tårtkunskaper jag samlat på mig. Flickorna bakade och grejjade och det enda jag behövde göra var att ge tips och idéer. Resten klarade de av så bra själva. Ture tyckte det var underbart att få bli lite ompysslad och höll sig sysselsatt i flera timmar. Även han hjälpte till med en del dekorationspyssel i sugarpaste. Resultatet av tjejernas tårta var fantastiskt! Ni är så duktiga! och vi for hem till Åsa och Jonatan vid halv tio, fortfarande med ett glatt humör hos lille Turebur.

Ture jobbar med sugarpaste

Ture jobbar med sugarpaste

Chokladtårta med chokladfluff och hallongrädde. Tårtkonstnärer: Hanna och Ellinor

Chokladtårta med chokladfluff och hallongrädde. Tårtkonstnärer: Hanna och Ellinor

Söndagen innehöll snöbus på förmiddagen med gångar och troll och eftermiddagen blev mest vila och jag slumrade faktiskt till samtidogt som Ture tog sin eftermiddagslur. Först framåt halv fem kom vi iväg hemmåt.

Resan gick bra men föret upp till Övik var något ansträngande med snörök och snöfall. Hastigheterna var inte höga och trafiken gick lugnt. Hemma var vi framåt elva och världens duktigaste och goaste lillkille, det har jag =)

 

Att fodra en form

För att säkra att en hög tårtbotten inte sväller över kanten på din springform i ugnen kan formen i förväg fodras med bakplåtspapper. Detta ger även möjligheten att grädda en kaka utan att behöva ströa formen.

eettt

Börja med att rita av botten på formen

Klipp långa remsor som är ca 10 cm breda. Vik remsan flera gånger och klipp sen fransar, ca 2cm djupa

Klipp långa remsor som är ca 10 cm breda. Vik remsan flera gånger och klipp sen fransar, ca 2cm

Nu ska det finnas en utklippt rundel och ett par 10 cm breda remsor med fransar efter ena långkanten

Nu ska det finnas en utklippt rundel och ett par 10 cm breda remsor med fransar efter ena långkanten

Pensla insidan av springformen med neutral matolja, ex.vis rapsolja. Klä in kanten med remsorna. Fransarna ska vara nedtill och vikas ut på botten. Pensla på lite ytterligare olja i skarvar och därefter på fransarna. Sedan placeras rundeln i botten

Pensla insidan av springformen med neutral matolja, ex.vis rapsolja. Klä in kanten med remsorna. Fransarna ska vara nedtill och vikas ut på botten.
Pensla på lite ytterligare olja i skarvar och därefter på fransarna. Sedan placeras rundeln i botten

Nu är formen fodrad och redo att användas!

Lycka till!!

 

 

Jaha! Magsjukan är här!

Hm, jag har precis anmält mig till Medelpad Classic Ski 20km. Kändes bra och jag och lille gossen skulle ta buss och tåg ner till Sundsvall på fredag för att umgås med kusinerna och sen på söndagen skulle jag få köra mitt absolut första skidlopp.

Men, så kommer Tilda ner… hon gråter och håller sig för magen, hon tittar storögt på mig och så kommer det. Hon hulkar och kräkset kommer, massor och massor. Stackars liten.. Marcus bär upp henne i duschen och jag ligger på golvet med papper, trasor och massor med rengörningsmedel. Till slut är allt upptorkat men lukten av spyan, som inte finns kvar någonstans, försvinner inte. Den sitter i min näsa och jag kommer nog att få ha den som sällskap tills jag somnar ikväll.

Nåväl, vad innebär nu detta? Jag har nu tänkt i cirklar och banor och hit och dit. Tilda blir givetvis hemma med Marcus imorgon. Ture med såklart, smittorisken för hög varför syskon även ska hållas hemma från dagis. Marcus är fortfarande dålig men jag chansar. Jag åker till Jobbet och han får höra av sig om han inte orkar. Men vad händer till helgen? Åker vi eller inte? Vill inte ha en spyendes liten gosse på varken buss eller tåg. Tror heller inte att vi bör ta med oss en risk för magsjuka till syskon och kusiner söderöver. SUCK!! Blä!!!

Jag som var såååå noga. Marcus var dålig i helgen, förkyld och spydde en gång. Jag var så noga! Jag städade toaletter, knoppar och handtag, byta handdukar. Nya hängare så handdukarna inte ens hänger på samma vägg! Spritade allas händer. Barnen fick inte ens se sin pappa på två dagar. Sprita händer hela tiden. Men vad fick jag för det? Magsjuka går på dagis och det spelade inte så stor roll vad jag gjorde, antar hon tog med sig smittan därifrån. =(