Jao, då har man varit med på sin första styckning, hur illa det än kan låta… Ok, jag har sett stora köttiga djur förr, tror bestämt att jag har nåt minne av att min mor styckar nåt eller några djur. Men nu har jag alltså varit med själv… Fick tag på en älgkalv för 40 kr/kg. Valet var mitt, en fjärdedel, bak eller fram? Tog naturligtvis bakdelen.

Men så kom nästa problem… Hur styckar man en älg? Mamma bor för långt bort för att kunna komma hit och hjälpa mig på torsdag. Men vänta nu, Micke är ju jägare.. Han kan ju säkert… Men efter telefonsamtalet visar det sig att Micke inte alls kan… snopet. Hör mig för på jobbet, men ingen har möjlighet att hjälpa. De visar dock lite bilder och förklarar. Hmm, vassa knivar och sen är det enkelt?!

Men så kom jag ju på det! En av våra grannar, en pensionerad militär är ju jägare och verkar ju kunna allt. Måste höra med honom. Mycket riktigt, klart han kan stycka kalv!

Så när baken kom igår efter sju, åker jag direkt till Lars och han har dukat upp med plastbelagda bord, knivar som är vassare än vassast och ett par sågar. Döm om min (eller hans) förvåning när det stod klart för honom att det var en ÄLGkalv och inte en vanlig kalv jag ville ha hjälp med.

Allt gick hur smidigt som helt och på en bak som från början vägde 18kg fick jag ut finfina stekar och fileer och köttfärs på tillsammans 12 kg. Ska nu bara få min älskade svärmor att visa mig hur köttkvarnen fungerar så ska jag mala köttfärs ikväll.

Titta så underbart fina blommor jag fick av min underbara man och dotter. Enligt uppgift var det Tilda som valde.

Älskar er!!

Måste ju berätta om ridningen! Är en vecka sen nu men det blir som det blir. Jag loggar när jag har tid =)

Dagen började med att jag hämtade Inger för handling av matvaror och viner passande till maträtterna förståss. Sen for vi till Pernilla, dagen till ära, och gjorde iordning lite lunch. Tomatsoppa med gott mörkt bröd och pepparrotsost. Gött.

Sen bar det av i gamla citran mot Edalls stall i Ljusvattnet, Burträsk. Väl framme möttes vi av ett sto med en fyra månaders kalv. Sött sött. Medan jag väntade ute i friska luften, av naturliga skäl, gick de andra tjejerna in i stallet och hjälpte tanten ut med hästarna. Min svarta häst heter Prins och de övriga inblandade hästarna bar även de hannamn. Jag gjorde som vanligt, i alla nervösa, nya och spännande situationer. Jag frågade tusen frågor om allt, precis allt. Frågade om allt på hästen verkligen satt som det skulle, har ju blitt avkastad ett par gånger och vill inte följa med sadeln runt då detta redan är påprövat.

När vi skrittade iväg så säger tanten lite syrligt på bred stockholmska ”Jaa, här lär det ju inte bli annat än skritt!” Hon antog väl att jag var världens mes med tanke på alla dessa frågor och farhågor. Men, efter en stund när hon märkte att jag satt på bra blev det dax för lite trav uppför en backe. Gick superbra. Sen in i skogen och efter ett par hundra meter var det dags att prova tulta. Gick suveränt bra. Fick så mycket beröm =D Tyvärr beter sig hästarna lite annorlunda än ”vanliga” hästar om jag förstått saken rätt. Man gör lite tvärtom med Islänningar. Detta gjorde att det blev lite problem för Pernilla då hon provat rida lite på ”vanliga”. I sin oförmåga att få hästen att göra som hon ville bad hon om hjälp. Tanten var så lite pedagogisk man kan vara. Hon var rent av hemsk. Visst kan man väl försöka ha en
bra beskrivning till hands om hur man ”talar” med hästen? Nåja, efter ett tag gick det bättre och tanten blev mindre snäsig. Hon blev riktigt snäll =)

 
Vi tultade på en hel del och Inger och Pernilla provade på lite galopp dessutom, vilket jag avstod. Men jag vet inte om det gjorde till eller från. En kvart senare flög det upp något ur skogen alldeles intill hästarna och alla fyra ryckte till, dessutom ryckte min till lite extra och hur jag än försökte så gled jag av. Kom ihåg att de tankar som for runt i mitt huvud handlade om att kameran inte fick gå sönder och att jag hoppades och bad att inte få några hoppande bakhovar på mig. Rullade ihop mig allt jag hade och klarade både kameran och hovarna. Puh…

Men, snacka om kroppens reaktion på detta!! Så sjukt mycket adrenalinpumpad jag blev! Blodet rusade, jag tokskakade, blev superrädd och så nära gråten. Kände ingen speciell smärta men byxorna hade gått sönder. Efter ett par minuter satt vi upp igen efter att tanten frågat om jag inte skulle leda hästen hem. Aldrig!! Nåväl, vi skrittade på och efter ett tag frågade jag faktiskt om vi inte kunde tulta igen. Så innan vi var tillbaka på gården hade vi tultat en bit till! Men sjukt så kul det var! Trots vissa skador…

Efter detta for vi till Edda för en relax, men möttes av stängda portar. Trist. Vi var påväg till Inger för att duscha då vi kom på att Scandic säkert har nån bastu och nå duschar. Kanske en pool? Inger flörtade lite med personalen och vips var vi inne, 35kr / person!! (I duschen syntes mitt lilla fall, eller det som blev resultatet av fallet i alla fall. Ett stort blåmärke högt upp på höger lår och mitt i detta märke ett par små, något blodiga, sår. Även mitt vänstra knä hade fått sig en liten smäll då det var blått och svullet. Men inget värre än så. Får lätt blåmärken, som min mor. Ni som sett hennes lårkakor kan nog förstå hur mitt lår såg ut… Vi är ju trots allt släkt =D )

Sen for vi i alla fall till Inger och gjorde mat. Menyn bestod av:

• Förrätt
  Ungsbakade rödbetor med getost och valnötter

• Varmrätt
  Färsk lax bakad i ugn med gräddädel och en risonisallad
  med rostade pinjenötter och en god ädelostsås

• Efterrätt
  Hallonpannacotta på vit choklad toppad med passionsfruktchoklad 

 
Mycket gott var detta och så mysigt sällskap. Tror Pernilla var nöjd med sin 30-års present.
Dagen var helt klart så lyckad!

Tack tjejer!!
Kramar på er

Måste bara få dokumentera Tildas stol. Hade för mig att jag gjort det redan men det var nog på fb.

En Hepola juniorstol från IKEA i furu. Ommålad med vit grund och sen chockrosa. Två små gula blommor pryder ryggen och sitsen. Sen en klarlack över det. Allt för min Tilda.

Har nu hittat en stol i Stockholm som min kära morbror har köpt åt mig. Ska bara klura ut hur jag får hem den till Skellefteå. Sen ska den målas på samma sätt, men i turkost och limegrönt. Passar nog bra åt lille Ture när han blir stor nog att sitta på en juniorstol.

Kladdkaka som bjöds bort på uppvakning av Örvikenmamman Qina. Blommorna är gjorda i sugerpaste, kristyr och pärlekulor  =D

Måste ju få publicera även en bild på en annan vacker färg. Orange. En liten sväng i våtmarkerna kring Kroksjö hann jag med i början av augusti. Tyvärr ingen stor skörd av det norrländska guldet men ett par burkar sylt blev det.

Hjortron är vackra…

Blomsterlökarna jag fick i present när jag fyllde år blev inte så mycket av i år och jag hoppas verkligen att de kommer upp nästa år istället. Kanske de har samlat på sig så mycket kraft så de sprakar i färgerna nåt fantastiskt. En av lökarna hann dock komma upp en hel del och visade mycket blad och en hel del knoppar. Men då hösten tagit sitt första kylande tag om trädgården trodde jag verkligen inte att jag skulle få sen den i sin fulla prakt. Men, värmen kom en sväng igen och när det var som soligast slog den ut! Så fantastiskt vacker den var!

Bilden är tagen i september men jag lever på minnet av den och hoppas att jag åter få sen den nästa år…

Tack kära syskon med familjer för denna bild!

Puss

Igår tisdag fick jag ÄNTLIGEN svar från Luleå universitet… Maskintentan jag gjorde innan midsommar är äntligen ”rättad”… Jag har fått godkänt!!! Å så skönt! Nu kan jag lägga den bakom mig och nu är jag en tenta närmare mitt intyg =D

Det har nu även varit makens födelsedag. I måndags fyllde han år och i somras kom vi tyvärr överrens om att hoppa över varandras kommande födelsedagspresefenter. Trist men sant. Så, vad gör man? Jag for med barnen till Wilma (Andreas Olofsson) en kompis men även duktig fotograf. Han tog lite bilder och det skulle få bli vår present till pappa Marcus.

Eftersom jag åker till jobbet redan halv sju på morgonen fick firandet vänta på sig till efter middagen. När jag kommit hem och ätit middag for Marcus en sväng till Byggmax för att införskaffa lite virke. Under tiden gjorde jag och Tilda iordning fikabordet med presefenter och gofika, tända ljus och servetter. När han kom hem sjung vi och han blev så glad.

Bilderna han fick var otroligt fina och blev därför en bra present. Lägger upp några här nedan om ni vill se. Klicka på dem så får ni ett större format. Alla bilder är fotade av Andreas Olofsson, Kanonfoto.

Så har vår bebis blivit stor. Ett år gammal den 16 september. Det var en torsdag och vi firade med bara lilla familjen på kvällen efter jag kommit hem från jobbet. Han fick två paket men hur vi än försökte visa honom vad man gör med paket var det bara snöret som i bästa fall verkade intressant.

Ture slänger sig över… snöret!

På fredag kom mormor och morfar hit på besök. Barnen hade redan hunnit lägga sig men vi satt och pratade en stund innan det var dags att sova. På lördagen var det då dags för nästa paketövning. Presenterna från Sundsvall. Vi trodde att han idag i alla fall skulle förstå lite mer… Men ack så fel vi hade… Inte heller denna gång förstod han vitsen med paket. Han slet en bit papper som han sen gärna stoppade i munnen, för att sen återgå till nån rolig leksak istället.

En kossa han fick av kusinerna

Lördagskvällen bestod i att, tillsammans med kära mor, tillverka tårta. Det var riktigt roligt att pyssla med detta när man har sällskap att diskutera och umgås med. Vid tolv stod tårtan klar och tack vare min kära mor var det inte så mycket stök som behövdes tas undan.

Turetårtan

Ture 1 år 16 september 2010

Mormor har bakat och lagt på smörkräm medan jag dekorerat med små egengjorda sockerblommor

På söndag kom farmor och farfar, Oskar och Ally samt Mickan och Ante. Men nu då! Nu borde han väl ändå ta steget längre och slita lite papper kan man tänka. Men inte… Han brydde sig inte alls om paketen denna kalasdag heller. Men glad över paket och gott fika blev lille Ture så småningom trötter och var tvungen att gå från bordet först av alla.

Ture på sin nya barbabil

Ture vid fikabordet

Tack för en trevlig helg och håll tummarna, för på torsdag kanske han får till det… Vem vet?